Nysytt: Rutig bomullsklänning

Jag syr igen! En härlig känsla. Jag blev helt enkelt trött på att betala. Betala för inropade tyger på trader, inropade mönster på tradera, köpta tyger på loppis/second-hand osv. Det var dags att börja använda allt som vandrat hemåt under flera års tid.

Sydde en bomullsklänning fr Burda 7695. Tygförslagen var tunna tyger men jag var osäker på modellen o valde ett juniorpåslakan fr Erikshjälpen. Ett nytt o mycket tättvävt tyg. Helt fel om man tänker på hur tyget skulle falla i den här klänningen. Men jag är ändå nöjd. Det var en rolig modell att sy. Klänningen är inte perfekt på något sätt men väldigt skön o det lär nog bli fler så småningom.

Ärmarna är jag speciellt nöjd med

Lapptäcke i rött o vitt

När det jag egentligen skulle ägna mig åt i mitt projekt "sy lite varje dag" inte fungerade i brist på råvara (svart sammetsband) så kan jag alltid ägna mig åt att sy på något av alla mina lapptäcken istället.

Täcket är tänkt att bli en bordduk men till november o sen tas bort i februari. Tror det kan bli bra

Nya knappar

Nästa projekt i min syutmaning "sy lite varje dag" innebar knappbyte i en klänning som köptes på en bakluckeloppis för 3 år sedan. Redan då saknades en knapp men ett knappbyte kändes som en liten smal sak o klänningen satt ju som en smäck. Hade dock inga knappar som passade så den hängdes undan i väntan på det. Nu, 3 år senare kändes det som om det var dags att göra något åt det hela.

Köpte knappar på Tygvaruhuset o Veddesta o nu sitter dom där. Ibland undrar jag varför så enkla saker ska ta så lång tid att åtgärda. Så onödigt 😕

Sy lite varje dag

Jag har många idéer, drömmar och tankar om allt jag vill och/eller ska sy. Det är inget fel med drömmar men det är lätt att det fastnar där. Det blir inget mer än en dröm eller tanke o då känns det nästan lite fattigt. Särbon sa att det kanske blir lite övermäktigt, att det är svårt att ta sig samman och att det kan bli svårt att överblicka situationen: "Var ska jag börja - i vilken ände?"

Och ja, det är lite så. Var ska en börja? Det är lätt att jag fastnar i "jag vill göra det där men först måste jag bli klar med det här" och så rinner allt ut i sanden och inget alls blir gjort över huvudtaget. Jag får försöka avdramatisera det hela o sy lite granna varje dag.

Så nu sitter jag och fållar en av mina klänningar från, gissar jag, 60-talet. Fållen gick upp och så blev den hängande på bokhyllan i väntan på en ny fåll. Som jag syr för hand. Uppkrupen i sängen. Ska det verkligen behöva ta flera veckor att få till den där fållen? Nej, kläder får inte ta så lång tid på sig från o med nu. Lite sömnad varje dag.. ☺

Nu börjar en ny resa

För ett par veckor sedan tog jag upp med pappa att jag tycker att han ska sälja Torpet. Jag trodde att han skulle bli besviken. Han har alltid, under alla år, sagt att "självklart tar Pia Torpet" etc. Men jag började redan i höstas fundera i andra banor. Ville jag köpa det av honom eller ville jag att han ska sälja.

Jag har funderat mkt fram o åter. Vägt för- o nackdelar med de olika alternativen o nu har jag landat. Mina huvudargument till en försäljning har varit att jag inte vill ha två våningar. Jag blir inte yngre o en trappa inomhus innebär att jag måste fixa att gå upp o ner i många år framöver.

Huset känns för stort för mig. Ja, jag behöver inte 85 kvm. När jag är där ensam så lever jag mest på bottenvåningen med 1 r.o.k.

Jag saknar närmare kontakt med grannar. Jag behöver inte se mina grannar men jag vill gärna bo längs med samma väg som dom. Idag får man vika av från vägen för att komma till mig o det gör mig lite mer isolerad samt att jag saknar den dagliga kontakten som bara en vinkning kan innebära.

Jag vill ha ngt som är fixt o färdigt. Jag är en trädgårdsmänniska. Renovering är inte min grej. Torpet behöver en rejäl renovering o uppgradering till Torpet 2.0 😊. Jag tror att det skulle kunna bli jättefint... men det är inte för mig. Jag vill ha ngt som är färdigt redan.

Så nu börjar en ny resa för mig. Vi har bestämt att sälja till våren. Jag vill inte ha så mkt möbler med från huset men däremot en del trädgårdsredskap. O mitt odlande då? Jo, det kommer att finnas där även under nästa år men i kraftigt decimerad omfattning i väntan på ngt nytt ställe. Men jag vill inte ha en kolonilott med/utan stuga. Jag vill lämna stan o åka till landet - det är mer jag 😊.

Känns det tungt? Svår fråga. Mamma köpte Torpet 1985 o jag har varit där varje år sen dess. Visst känns det lite konstigt men jag står fast vid mitt beslut och vacklar inte. Ska jag avveckla det här så är det rätt tid att göra det nu 💗 /pia